Blockerad från arbete – men inte i andra länder!

Regelbundet får politiker, myndigheter och NGO:er uppdateringar om min situation. De skickar aldrig några svar förutom avvisanden från KU och några förnekande brevsvar från departement där jag begärt hävning av sekretess och får undanglidande svar.

Hur kommer det sig att företag i andra länder i t ex EU gärna vill jobba med mig, men att Sverige blockerar det?

Sverige påstås ju vara en humanitär stormakt och en förebild i mänskliga rättigheter. Väldigt underligt… Jag har på fem år förstått att svenska politiker och myndigheter kollektivt och solidariskt håller sig med en helt egen definition på dessa begrepp. Allt annat kallas ”fake news”. Svenska folket är således grundlurade.

Som synes har jag förvärvat en gedigen erfarenhet av budskapsanalys, omvärldsbevakning, drivkrafter på marknaden, PR, lobbying, strategisk och operativ kommunikation för företag och samhällskommunikation.

Varmt välkommen att ta kontakt om du vill jobba med mig och de fina bolag som jag fick kontakt med – utomlands. Men säg inget till Säpo, försvaret, regeringen eller riksdagen!

 

———- Vidarebefordrat meddelande ———-

Från: Annika Möllström <annika@coloniacommunication.se>

Datum: 6 april 2018 16:16:56 +02:00

Ämne: Att Ylva Johansson Arbetsmarknadsdepartementet

Till: agneta.lindbom@regeringskansliet.se

 

Att Ylva Johansson

Mitt fall är ganska välkänt på Regeringskansliet, även om jag inte tidigare har haft med ert departement att göra. Nu tänkte jag upplysa er om en del vardag och verklighet på svensk arbetsmarknad som kan förklara varför en del till synes oförklarliga låsningar uppstår. Jag tror nämligen inte att jag är ensam även om mitt fall är mycket speciellt.

Efter ha tvingats till sjukskrivning pga brott och trakasserier i över ett års tid gör jag i veckan än en gång ett försök att ringa runt och försöka få jobb. Senast gjorde jag en rejäl rundringning i november, sökte ett par fasta jobb i december och nu följer jag upp novemberringningen.

Eftersom jag har arbetat i säkerhetsbranschen ringer jag runt även här och ett par olika återkopplingar antyder att jag inte kommer få jobb före hösten 2018. Det där har jag hört förut, då skulle jag kanske få jobb i höstas 2017 eller till jul 2017-18. Det stämmer givetvis inte utan är bara ett sätt att förhala processer. Jag kommer alltså inte att kunna räkna med att få jobba i Sverige fram till tidigast hösten 2018 om myndigheterna får bestämma.

Det är helt oacceptabelt.

För så här håller de på, förhalar och blockerar mig.

Jag har haft ett uppdrag två dagar i veckan som kommunikationsansvarig för ett företag men förlorade det när säkerhetspolisen tog in mig på psykiatrisk tvångsvård i två månader mars 2017. Pga intagningen förlorade jag även två andra uppdrag som jag hade arbetat upp. Orsaken till att jag togs in var att jag inte höll tyst.

 

(TILLÄGG I EFTERHAND: Pga Säpo har jag varit tvångssjukskriven sedan 1 mars 2017 till mars 2018 eftersom jag blev hämtad med polishandräckning till psykiatrisk tvångsvård i två månader 2018. Min dåvarande chef var då uppe på psykavdelnlingen och försökte få ut mig samma vecka eftersom han inte kunde förstå vad jag gjorde där – samma dag som Säpo tog in mig så hade jag jobbat 8h med att publicera affärskritisk information om ett företagsförvärv som min kund hade gjort. M a o – jag jobbade och var fullt arbetsför. Nu vägrar jag att vara sjukskriven av principskäl. Jag har därför varken sjukpenning eller a-kassa. Av principskäl. Jag vägrar acceptera maffiametoder och har utvecklat en välgrundad skepsis mot myndigheter, politiker och organisationen Svenskt Näringsliv. Du ser ju vad de har gjort med mig och min familj. Forts på mailet till Arbetsmarknadsdepartmentet nedan:)

 

Säpo och även andra myndigheter och nätverk insisterar på att alla mina vittnesmål och allt jag råkar ut för är ”psykos” och straffar mig precis som de straffat min XX  i 30 år med trakasserier och långtidssjukskrivning.

Det här är systematiskt.

Under alla dessa fem år som de grova trakasserierna har pågått har jag ändå försökt nätverka, springer på tankesmedjor både i Sverige och tidigare när jag hade råd – utomlands – och försöker knyta kontakter.  Även på handelskammare. Men det är stört omöjligt att få jobb.

Förra året gick jag med i affärsnätverket BNI där man träffas en gång varje vecka och har ett väldigt aktivt samarbete för att hjälpa varandra med referenser och leads. Men de sparkade ut mig i augusti pga att jag berättat om vad som sker mig i sociala medier och på min blogg – de insisterade på att det var psykos och om jag inte accepterade det fick jag inte vara kvar. I augusti blev jag utsparkad från styrelsen även i ett annat nätverk där jag är med av samma orsak.( Sen kan man konstatera att somliga affärsnätverk inte alls bara är affärsnätverk utan handlar om helt andra agendor i detta kalla krig som pågår. Få vågar prata om det dock. Se på mitt fall.)

Säpo och försvaret som är i högsta grad inkopplade på mitt fall har ett brett nätverk i Sveriges företag. Om de hade velat hade de lätt kunnat hjälpa istället för stjälpa. Men de vill inte.

Jag har en hög utbildning med kurser på MBA-nivå och tillräckligt relevant erfarenhet för att vara nyttig för ett flertal företag, inte för alla. Men det är fullständigt omöjligt. I somras fick jag ett par textuppdrag – för att marknadsföra de tekniker som används för att trakassera mig. Senare under hösten erbjöds jag ett par journalistuppdrag på en tidning i samma syfte. Det är trakasserier. Det är inte jobb. Det är faktiskt vidrigt.

Därför sökte jag upp egna leads, hittade via en handelskammare tre företag utomlands som ville etablera sig i Sverige. Dem hade jag god kontakt med på telefon och så ringde jag runt för att hitta en samarbetspartner i Stockholm. Alla med rätt kompetens tackade nej. Någon sade rakt ut att ”det här har med politik att göra (dvs att samarbeta med mig), vi tackar nej.”

Jag fick alltså inte ens ordna mina egna uppdrag. Och det här var fina teknik- och industriföretag i ett EU-land som ville in på svenska marknaden.

Då sökte jag ett par fasta tjänster så sent som i december och ringde och följde upp i januari. Lönlöst. De tre företag jag ringde på kallt samtal efter en mässa i höstas och som hade ett behov, hade rekryterat på annat håll. En gammal kontakt i säkerhetsbranschen sade förtvivlat i höstas ”du är alltid välkommen till våra evenemang, men jag kan inte hjälpa dig med jobb, och känner ingen heller. Din gamla chef hade kunnat göra det men han är inte kvar i branschen längre.”

Jag vill ju jobba, så mycket som jag kan med alla trakasserier som pågår. Och som företagare har jag möjlighet att jobba deltid utan att det besvärar en arbetsgivares planering.

Att jag inte får jobb ha inte med mitt CV att göra. Det har att göra med att man på olika sätt rundar mig medvetet. Och när detta inleddes för fem år sedan aviserade myndigheter typ Säpo direkt att nu fick jag bli arbetslös.

Det här är ett fruktansvärt slöseri med resurser, milt uttryckt.

Det är också ett sätt att isolera en människa och se till att myndigheternas egna desinformation alltid ges företräde. Dessutom har jag råkat ut för förtalskampanjer, redan tidigt. Det är också ett sätt att isolera en människa.

Det är som sagt svårt för mig att jobba på heltid med alla trakasserier som jag ständigt råkar ut för – det peakar vid vissa tillfällen och är lugnare andra perioder. Jag vet att det finns en hotbild som är påtaglig, från många olika håll kan jag väl säga utan att bli obekväm.

Men jag kan utan tvekan försörja mig på en deltidstjänst som företagare med de arvoden som är branschstandard. Och för ett par veckor sedan hjälpte jag ideellt en förening för djurägare med pressreleaser och presskontakter inför en demonstration de skulle hålla. IT strulade för oss i bägge ändar, men det gick ju.

Det som också försvårar är att enbart vissa telefonnummer kopplas fram. Enbart vissa mail kommer fram, andra studsar. Så har det varit i fem års tid – att min kommunikation censureras. Man kan ju tro att det är av välvilja. Men det verkar mest handla om att driva in mig i vissa nätverk och i vissa företag.

Numera vet jag mycket väl att min påtagliga öppenhet i sociala medier försvårar för mig, men jag märker ju också att flera väljer bort mig medvetet pga påtryckningar.

Att sabotera mitt arbetsliv är nu en bestraffning för att jag pratar och det är en maktfråga. Man vill sabotera min ekonomi. Och det har de lyckats bra med. När jag hämtar posten nu är det många kuvert från Kronofogden, jag har flera obetalda räkningar. Nästa månad går sjukersättningen ner till 75% av SIG. Jag har försökt hyra ut rum i lägenheten jag lyckats få, men det går inte ens att hyra ut ett rum.

Det här bör ni känna till. Antingen är detta sanktionerat av Regeringskansliet, eller inte. Oavsett så har jag skäl att anta att fler än jag själv råkar ut för liknande situationer, även om min situation är extrem.

Jag har svårt att tro att det här sammanfaller med er arbetsmarknadspolitik. Jag har faktiskt svårt att se att det sammanfaller med något partis arbetsmarknadspolitik.

För kännedom så har jag även kontaktat Justitiedepartementet ang bristen på brottsutredningar och fruktansvärda övergrepp på mina barn utan skydd, Socialdepartementet Lena Hallengren i samma ärende gällande mina barn. UD och Födep samt Statsrådsberedningen har gott om information sedan tidigare.

 

Som ovan

Annika Möllström

Strategic Communication/Senior konsult kommunikation B2B

Colonia Communication

Web: www.coloniacommunication.se
www.coloniacommunication.se/en

Whatsapp and Cell: +46-(0)721-769 329

E-mail: annika@coloniacommunication.se

LinkedIn: Annika Möllström

Twitter: @ColoniaComm

Instagram: @coloniacommunication

Personal Twitter: @AnnikaMöllström

 

We Care! Pro Bono work for children’s rights, human right’s, rule of law.

 

 

Motsvarande mail till riksdagspolitiker och Säpo själva för formens skull

 

———- Vidarebefordrat meddelande ———-

Från: Annika Möllström <annika@coloniacommunication.se>

Datum: 10 april 2018 23:12:59 +02:00

Ämne: Helt ”omöjligt” att få jobb pga svenska myndigheter LÄS HÄR

Till: sakerhetspolisen@sakerhetspolisen.se, martha.renstrom@regeringskansliet.se, andreas.norlen@riksdagen.se, birgitta.ohlsson@riksdagen.se, tuve.skanberg@riksdagen.se, annika.hirvonen.falk@riksdagen.se, annika.soder@regeringskansliet.se, johan.hedin@riksdagen.se, Monica Renstig <monica.renstig@renstig.se>, gunnar.strommer@moderaterna.se, karin.enstrom@riksdagen.se

 

Jag skrev ett mail till Arbetsmarknadsdepartementet i slutet av förra veckan – jag är less på att inte få jobba. Jag sökte frilansuppdrag i höstas, jag sökte jobb i december, jag följde upp med telefonsamtal i januari och nu gör jag ett nytt ryck igen på gamla och nya kontakter.

Här nedan är ett uttalat svar som hänvisar till ”spelregler” som gör att jag inte kan komma ifråga ens när jag har utländska företag med som prospect och som vill etablera sig i Sverige. Hela hösten försökte jag hitta en samarbetspartner, en strategisk konsult som kunde teama med mig. Folk vågar inte pga ”politik”. Och jag pratar med en gammal nätverkskollega som säger ”jag kan inte hjälpa dig och jag känner ingen som kan heller. Din gamla chef kanske skulle kunna hjälpa dig men han är inte kvar i branschen.”

Nu har jag pga Säpo varit tvångssjukskriven sedan 1 mars 2017. Min dåvarande chef var då uppe på psykavdelnlingen och försökte få ut mig eftersom han inte kunde förstå vad jag gjorde där – samma dag som Säpo tog in mig så hade jag jobbat 8h med att publicera kritisk information om ett företagsförvärv som min kund hade gjort. M a o – jag jobbade och var fullt arbetsför. Men Säpo syr in mig 2 månader på psykiatrisk tvångsvård och det sabbade samtliga mina tre uppdrag.

Sedan dess har jag inte kunnat göra något. I somras fick jag erbjudande om ett par textjobb. Det visade sig vara uppdrag att skriva säljande texter för tekniker som används för att trakassera mig – det handlar om el med den tillämpning som används på mig.

Samma sak senare under hösten – jag fick ett erbjudande om att skriva ett par artiklar om IT-företag och det blev då företag som Säpo antingen ville bevaka genom mig eller så skulle jag skriva säljande om företag/nationaliteter som har blockerat och trakasserat mig.

Och när jag via handelskamrar får tag i tre företag som vill etablera sig i Sverige – fina industriföretag med god export på andra marknader – så hittar jag inte någon strateg som vill teama upp med mig. I två fall hänvisade man öppet till ”politik”.

Det här är så utstuderat, så elakt och så sadistiskt. Nu går min sjukpenning ner till 75% och jag klarar mig inte på det här. Jag har bara skulder, och kan inte ens betala för magasinering av mitt bohag.

Jag är så uttråkad. Inget socialt över huvud taget för Säpo och försvar blockerar. Det är ju ingen som vågar umgås. Och med den tankestyrning som pågår i Sverige så kontrollerar de det mesta.

Att jobba 100% hade inte gått med tanke på alla trakasserier, men de senaste dagarna har det blivit lite lättare. Och jag kan mycket väl försörja mig på frilansjobb under 100% beläggning med den timdebitering som är standard.

Någon av er måste väl iallafall ha råg i ryggen och sätta det grå brödraskapet på plats? Vad är det här för maskopi, för dåraktig maffia som styr landet?

Nu vill jag få jobb, och jag vägrar acceptera att Säpo, försvar eller andra stater blockerar mig. Det här är fruktansvärt slöseri med resurser. Betänk att man redan har förstört min kompetenta XX liv – 30 års trakasserier med psykiatri och mediciner.

 

Kind regards

Annika Möllström

Strategic Communication B2B

Colonia Communication

Cell: +46-(0)721-769 329

E-mail: annika@coloniacommunication.se

 

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *