TEMA Demokrati och Rättsstat: Mall för reformer och revolution

Omvärldsanalysen aug 2019: Klassisk modell för socialistisk revolution och trippelmord

Den österrikiske författaren Stefan Zweig efterlämnade ett flertal böcker med unik insikt i det europeiska politiska landskapet från sekelskiftet till mitten av andra världskriget. Zweig gjorde också grundlig research på ett urval historiska händelser som till exempel den franska revolutionen. I Zweigs tappning blir det en intressant läsning som tydligt visar att revolutioner inte är en spontan händelse som uppstår planlöst utan välregisserade och samhällsomstörtande händelser som noga inväntar rätt tillfälle och hjälper omständigheterna på traven till sin fördel.

Som flera andra revolutioner drog franska revolutionen fördel av att de styrande – ett kungadöme i det här fallet – föredrog det lätta och lättsamma livet istället för ansvar och insyn i rikets sönderfall och de växande klyftorna i samhället.

Med Stefan Zweigs ovanligt klarsynta blick för samband och dolda agendor visar boken om Marie Antoinette att den här typen av revolutioner och konflikter gärna och planenligt upprepar sig med jämna mellanrum. Genom att historiska begrepp, namn och hänvisningar återanvänds blir det en upplysning som talar om att: Nu är det dags igen.

Den bortglömda kunskapen från Wiens kulturliv

Att läsa klassiska författare från 1900-talets Wien ger en värdefull insikt som gör det möjligt att förstå även dagens politiska händelser i Sverige och världen. Det visar sig att bland dessa intellektuella som ofta hade judisk härkomst fanns en samlad erfarenhet och historisk förståelse som är användbar än idag 2019 då vi har sett världen och det politiska landskapet förändras sedan 2013 när händelserna kring Euromaidan i Ukraina blev en katalysator. På hemmaplan fick vi en del skandaler kring den svenske kungen att skvallra kring. Den som läser Stefan Zweigs Världen av igår förstår det första, den som läser Arthur Schnitzlers Drömberättelse känner kanske igen det senare.

Viljan att demokratisera med revolutionen som verktyg

Hur förklarar då Stefan Zweig den franska revolutionen? Jo, som en tålmodigt planerad rebellstörtning av kungadömet för att synbarligen demokratisera samhället och eliminera den kungliga korruptionen och maktfullkomligheten. Resultatet? Att den franska revolutionen ledde till kaos med en oerfaren och inkompetent politisk och ekonomisk adel som därmed snabbt föll offer för samma korruption.

Stefan Zweig, född och verksam i Wien, var en av dem som hade en judisk härkomst vilket gör att många av hans begrepp och förklaringsmodeller känns igen från andra sammanhang 2019. Den som är bekant med de nätverk som agerar i den fördolda för att genomföra reformer – störta NATO, byta finansiella systemet i världen – har kanske snubblat över Benjamin Fulfords blogg som bland annat talar om kabaler. Hur Fulfords källor ser ut är öppet för spekulation men faktum är Zweig beskriver kabalerna kring det franska hovet, dvs grupperingar kring hovet som hade egna agendor och som den unga Marie Antoinette lätt föll offer för.

Gemensamma nämnare för trippelmord

Stefan Zweig tycks ha gjort rejäla djupdykningar i historiska dokument från tiden för franska revolutionen. Därför finns det många paralleller att dra till dagens politiska landskap inte bara i Sverige, och alldeles oavsett vilka reformer man vill genomföra eller vilka offer man vill trakassera och slakta. Andra historiska offer som ofta nämns i de reformvänliga rebellgrupperna är trippelmordet på Ivar Kreuger – karaktärsmordet, det finansiella mordet och det faktiska mordet. Genom att förstå att många metoder och dramaturgiska grepp återanvänds blir det ännu mer givande att läsa Stefan Zweig. Det är som att läsa en civil bok i hybrid krigskonst, men där hotet kommer inifrån om än med stöd utifrån.

Jan Gillberg som ger ut den alternativa tidningen DSM började ge ut tidningen när den hade inriktning på marknadsföring och reklam. Sedan blev det en sanningssökare. Och har även gett ut boken om Ivar Kreuger som är ett omtyckt ämne bland rebeller och andra som vill reformera genom att göra sig av med NATO och de dolda makthavare som uppfattas obekväma för att ge plats åt nya dolda makthavare i en ny världsordning.
Jan Gillberg som ger ut den alternativa tidningen DSM började ge ut tidningen när den hade inriktning på marknadsföring och reklam. Sedan blev det en sanningssökare. Och har även gett ut boken om Ivar Kreuger som är ett omtyckt ämne bland rebeller och andra som vill reformera genom att göra sig av med NATO och de dolda makthavare som uppfattas obekväma för att ge plats åt nya dolda makthavare i en ny världsordning.

Oviljan att bygga broar väckte ilska

Stefan Zweig återberättar hur den oerhört unga Marie Antoinette kommer från hemstaden Wien till Paris som gemål åt den franske kungen. I sin ungdom och nöjeslystnad blir hon ett lätt offer för intriger och hon beskrivs vilja öka sitt eget nöje framförallt. Hon umgås enbart med unga jämnåriga, och kastar helt sonika ut tråkiga rådgivare och andra ur den äldre generationen. Det provocerade och det var något som andra utnyttjade till sin egen fördel.

För att vägra lyssna till erfarenheten och vägra överbrygga kunskapsluckor, inte vilja bygga broar mellan generationer, väckte irritation och ilska hos omgivningen.

Den nyväckta irritationen användes som ett smygande startskott för revolutionen som också var en del av tidens anda såväl i Frankrike som i andra delar av världen:

…nya strömningar som sätter landet i rörelse. En intelligent borgerlig klass har vaknat, som hämtat kunskap om sina rättigheter ur Jean Jacques Rousseaus verk och som i grannlandet England ser en demokratisk regeringsform växa fram. De som kommer hem från den amerikanska frihetskampen kommer med budskap från ett främmande land där skillnaden mellan klasser och kaster har utplånats av jämlikhets- och frihetsprincipen.”

En del klassisk rysk litteratur från tiden före ryska revolutionen hänvisar också till Voltaire med förkortningar som Volt, volta. Den som är uppmärksam upptäcker flera varumärken i detaljhandeln och i accessoarer som innehåller referenser till flera av dessa politiska budskap.

En revolution bygger på att budskap sprids – ju fortare desto bättre

För att planera och iscensätta revolutionen användes en bred repertoar. För den som tycker att 2000-talets överflöd av information, bloggar, sociala medier, hyrda influencers, åsiktsmaffian av utlasade frilansjournalister och floran av fake news är unikt, så är det nyttigt att vända blicken ett par hundra år tillbaka i tiden. Modellen att smida ränker och skapa intriger som leder till drev är nämligen urgammal och det beskriver Zweig med finess:

När under renässansen förnäma herrar vill göra sig av med någon obekväm person, köper de för en säck pengar en säker dolk eller beställer gift. Sjuttonhundratalet, som har blivit filantropiskt, begagnar sig av finare metoder. Mot politiska motståndare lejer man inte längre en dolk utan en penna, man röjer sina motståndare ur vägen inte med kroppsliga utan med moraliska medel, man dödar dem med löjet. Lyckligtvis kan man just omkring 1780 för en viss kostnad får hyra de skickligaste pennor. Herr Beaumarchais, författaren till odödliga komedier, Brissot, den blivande tribunen, Mirabeau, frihetens genius – dessa stora män kan alla trots sitt geni köpas för lågt pris, av den anledningen att de tillhör de tillbakasatta. Och bakom alla dessa geniala paskillianter står hundratals andra grövre och gemenare med smutsiga naglar och tomma magar, alltid beredda att skriva vad man begär, honung eller gift, bröllopsdikter eller smädesskrifter…’’

Historien lär den som vill lära

Idag är frilansare, småföretagare och så kallade influencers utan fast arbete, trygghet och fast inkomst som gärna skriver om sponsrade produkter och fenomen, påfallande lika de skickliga pennor som Zweig beskriver.

Övriga åsiktsmaskiner som i Zweigs tappning framstår som en pöbel kanske närmast kan jämföras med vår tids bloggare och frenetiska användare av sociala medier? Du minns kanske hur var och en uppmanades att börja publicera sin egen dagbok offentligt när bloggen lanserades för många år sedan när det världsomspännande Internet såg dagens ljus. Den personliga integriteten vande vi oss av med där och då, och sedan kom sociala medier och gjorde det privata nätverket och samtalet offentligt.

Internet var även ett verktyg för att försöka demokratisera informationsutbudet och informationskällorna och sedermera även statsskick. Precis samma argument fördes fram om Gutenberg och boktryckarkonsten, Martin Luthers reformation med uppkomsten av den protestantiska kyrkan, och sedan även revolutionerna. Frågan är bara hur många som förstår det. Och framförallt – vem som drar fördel av det.

År 2017 firades 500-årsjubileum för reformationen som Martin Luther startade. I Tyskland där Luther var hemmahörande började man fira tidigt, under ett helt decennium och varje år fick olika teman. Tyskland har varit hemland åt många kända fenomen som märks även i den här omvärldsanalysen - kopplingarna till den Ryska revolutionen, andra världskriget och sedan fick man djup kunskap om kommunismen och Stasi genom DDR och därefter återföreningen som har jubileum i år 2019. Vidare har flera tyska furstedömen haft stort inflytande på europeiska - däribland det svenska - kungahus och ryska tsarfamiljer. Det finns anledning att studera tyska källor för att få en bredare repertoar.
År 2017 firades 500-årsjubileum för reformationen som Martin Luther startade. I Tyskland där Luther var hemmahörande började man fira tidigt, under ett helt decennium och varje år fick olika teman. Tyskland har varit hemland åt många kända fenomen som märks även i den här omvärldsanalysen – kopplingarna till den Ryska revolutionen, andra världskriget och sedan fick man djup kunskap om kommunismen och Stasi genom DDR och därefter återföreningen som har jubileum i år 2019. Vidare har flera tyska furstedömen haft stort inflytande på europeiska – däribland det svenska – kungahus och ryska tsarfamiljer. Det finns anledning att studera tyska källor för att få en bredare repertoar.

Religion eller nyandlighet och nyandliga uppvaknanden?

Stefan Zweig besitter också en analysförmåga som visar hur samhällsförändringar kan mejslas fram, som av en kunnig smed. Eller som en skicklig byggare som vill bygga ett nytt och annorlunda samhälle. Finns inte drivkrafterna på plats från början, kan mäktiga spelare alltid placera dem, precis som inför statskupper och maktövertaganden som människan i sin tusenåriga historia alltid har sysslat med, om än med varierande skicklighet och framgång. Det gäller inte minst de religiösa institutionerna, då som nu:

Mänskligheten kan inte under lång tid leva utan en tro, och som århundradets avgud Voltaire hade avskaffat den religiösa tron, smyger sig i dess ställe vidskepelsen in i sjuttonhundratalets salonger. En ny guldålder börjar för alkemister, kabbalister, rosencreutzare, charlataner, nekromanter och konstdoktorer. Ingen man av adel, ingen kvinna av värld försummar att besöka Cagliostro i hans loge, att sitta till bords med greven av Saint-Germain eller att bevittna Mesmers magnetiska konster. Just därför att de ’upplysta’ lebemännen är så klarsynta, så vitsigt frivola, just därför att generalerna inte längre tar sin tjänst, drottningen inte sin värdighet och prästerna inte sin gud på allvar, är alla dessa som motvikt till sin förfärliga tomhet i behov av något slags lek med det metafysiska, det mystiska, det översinnliga och obegripliga och faller därför på det mest idiotiska sätt offer för de grövsta bedrägerier – trots all sin kvickhet och vakenhet.”

Konsten, kulturen och religionen är en del av det politiska livet

Den som gör sin välbehövliga omvärldsbevakning i bl a det svenska politiska och kulturella livet idag ser till exempel hur Tankesmedjan Tiden arrangerade en debatt hösten 2018 om hur det svenska samhället ska kunna sekulariseras ännu mer genom att särskilja Svenska Kyrkan ännu mer från det politiska livet och samhället i övrigt. Uppsala Universitet arrangerade parallellt ett seminarium på exakt samma tema. Under Stockholms kulturvecka 2019 tog Humanisterna plats med spaningar om rymden och Existentiella salonger. Samtidigt ser vi hur nyandliga och ockult inspirerade Hilma af Klint nylanseras med stor framgång på svenska konstscener och på Guggenheim i New York under 2018 och 2019.

På Europahuset visades i våras utställningen Reloaded: European Values som handlar om Europas arv från Humanisterna. Österrikes Ambassads Facebooksida framför att utställningen introducerar flera enastående och inflytelserika, om än inte så välkända, humanister, vilka har valts ut av Europa Humanistica under ledning av Wiens universitet och Österrikiska Vetenskapsakademien. Och givetvis har även Stefan Zweig skrivit en bok om Erasmus av Rotterdam. Kristna humanister beskriver Erasmus som "Erasmus ville inte ha någon splittring av kyrkan och han fruktade reformationen. Erasmus såg sej som europe, världsmedborgare, pacifist och humanist." Att vara en världsmedborgare kanske kan jämföras med att vara en internationalist, ett begrepp som faktiskt också förekommer i socialistiska sammanhang. Det är begrepp och fenomen som uppenbarligen ligger i tiden.
På Europahuset visades våren 2019 utställningen Reloaded: European Values som handlar om Europas arv från Humanisterna. Österrikes Ambassads Facebooksida framför att utställningen introducerar flera enastående och inflytelserika, om än inte så välkända, humanister, vilka har valts ut av Europa Humanistica under ledning av Wiens universitet och Österrikiska Vetenskapsakademien.
Och givetvis har Stefan Zweig skrivit en bok om Erasmus av Rotterdam… Kristna humanister beskriver: ”Erasmus ville inte ha någon splittring av kyrkan och han fruktade reformationen. Erasmus såg sej som europe, världsmedborgare, pacifist och humanist.” Att vara en världsmedborgare kanske kan jämföras med att vara en internationalist, ett begrepp som faktiskt också förekommer i socialistiska sammanhang. Detta är begrepp och fenomen som uppenbarligen ligger i tiden.

 

Vi ser också hur flera konsthallar ser möjligheten att bidra med erfarenhet genom att återuppliva konstutställningar från 1900-talets början – Millesgården återskapade en omtalad utställning med tysk expressionism från 1930-talet, Sven-Harrys Konstmuseum återskapar den omdiskuterade utställningen av GAN från 1900-talets början och på Waldemarsudde presenteras det huvudsakligen svenska konstkollektivet i franska Grez-sur-Loing. Thielska galleriet drog sitt strå till stacken med en utställning om den norska skulptören Vigeland som verkade mitt i unionsupplösningen mellan Norge och Sverige. Och då har vi ändå bara tittat på ett snävt urval svenska konstscener. Modernismen som ville bryta gamla mönster och skapa något nytt är av någon anledning högaktuellt. Parallellt med modernismen ägde revolutionerna rum, och man experimenterade med könsroller och -identiteter som om allt konventionellt skulle ifrågasättas och bytas ut mot något nytt.

Ett dysfunktonellt Sverige med rättsröta och rotlöshet

Det är svårt att undvika parallellerna till det Sverige som av flera beskrivs som ett dysfunktionellt laboratorium med ökande kriminalitet och våldsdåd, där genus försvinner och där svenska värderingar tydligen inte finns. Det är ett Sverige där barn i galopperande takt tas från sina biologiska föräldrar och tvångsplaceras i främmande familjer för att lära av och lära om, och där ett ökat antal bokstavskombinationer gör att psykofarmaka skrivs ut i rasande takt.

Demensdiagnoserna ökar och äldre människor uppmanas att dödstäda för att rensa undan sina minnen för anhöriga. Det är inte bara individens personliga minnen utan också en del av vår gemensamma historia.

Ett ökat antal dyslektiker gör det också svårare för många att ta till sig den kunskap vi kallar för traditionell vilket gynnar omskolning av nya samhällsbyggare.

Den sociala ingenjörskonsten och det överförmyndarideal som syns i biografin av Alva och Gunnar Myrdal är svåra att missa.

Rättssamhället havererade för länge sedan och media är så censurerade att ingen får veta något om det.

Paralleller till andra socialistiska revolutioner är oundviklig

För att gradvis återvända till Stefan Zweigs skildring av 1700-talets revolutionära Frankrike där långsamt Marie Antoinette och Ludvig XVI störtas och det nya samhället tar form beskriver Zweig hur:

Revolutionen marscherar vidare, med varje vecka får den tusen nya rekryter, i städerna, bland bönderna, i armén, och den nystartade Jakobinklubbben …”

Parallellerna till hur extrema socialistiska/kommunistiska regimer eller nationalsocialistiska/högerdiktaturer bygger om sina samhällen och formar sina medborgare går inte att bortse från. Dessa paralleller är tydliga även i Stefan Zweigs andra bok om Europas historia: Världen av igår.

Skillnaden är att 2019 används även sofistikerade tekniker för hjärntvätt. Inte minst av barn. Eller som en moderat partimedlem uttryckte det 2018: ”Det föds inga nya socialister numera.” Tekniker är partineutrala.

Även senare tiders terror och utrensning förnims redan vid den här tiden i Frankrike, för när giljotinen ställs upp på franska revolutionens Place du Carrousel är avsikten att visa att ”från och med den 13 augusti härskar inte längre Ludvig XVI över Frankrike, utan terrorn.”

Även den franska republikens slagord där utomrättsliga handlingar ställer somliga över lagen återkommer helt oavsett tidsepok:

(…) ”Låt oss sätta terrorn på dagordningen” – dessa fruktansvärda ord skallar genom konventsalen och hotelsen realiseras i hänsynslös handling. Girondisterna ställs utanför lagen (…)” 

Historiska referenser återkommer och återanvänds

Det går som sagt att upptäcka samma återkommande bildspråk och historiska referenser från dåtiden i nutiden. I Stefan Zweigs biografi om Marie Antonette återkommer ett flertal begrepp som syns på gator och torg även idag:

  • Tempelherrarnas gamla slott Temple är platsen där den störtade familjen och lilla dauphin förvaras. Stefan Zweig påpekar noga att den sal där fångarna serveras sin middag är samma sal som målats på tavlan Tebjudning hos prinsen av Conti där den unge Mozart och hans syster underhåller sällskapet.
  • Den nya franska nationalförsamlingen kallas för franska ridskolan, även av dåvarande svenske kungen Gustav III. Det kan läsas som att revolutionärerna här skolades i den franska ridskolan. Parallellerna till alla hästbegrepp i Bryssel (datasystemet Rodeo hos Europeiska Ombudsmannen som skickligt undviker ansvar i obekväma fall) men även i Sverige är svåra att undgå. Stefan Zweig formulerar det i flera stycken:”Led efter led marscherar de femtontusen männen med stora plakat:”Ned med vetot!” och ”Frihet eller död!” i takt efter ”Ca ira” förbi Ridskolan, där nationalförsamlingen sammanträder.”
  • Bruket att låta personers namn och efternamn ha en symbolisk innebörd har blivit vanligt inte bara i Sverige. Det är värt att lägga märke till människors namn och efternamn. Stefan Zweig beskriver:
    (…) Men hans namn ger detta första möte med kungen en symbolisk innebörd. Ty med doktor Guillotin, deputerad från Paris, har giljotinen den 5 oktober för första gången gjort ett besök vid hovet.”
  • Begreppet att Marie Antoinette är vaken och ser klart är en beskrivning som återkommer i många sammanhang idag. Stefan Zweig:
    När hon en gång har börjat se med öppna vakna ögon, förstår hon åtskilligt bättre än förut.”
    Detta begrepp att vara vaken syns även i August Strindbergs bokomslag i Waldemarsuddes Grez-sur-Loing, och i Facebook-grupper med namn som Vaken, Vaken Skåne, Wake Up etc. Det är knappast en slump och kan lika gärna vara Zweigs terminologi från dåtidens Wien. Poängen är att det används återkommandei brytningstider, framförallt av de rebeller som kallar sig sanningssökare.
  • Sättet att välja ett symboliskt datum för obehagliga budskap används redan vid den här tiden. En och annan även i Sverige lär nog ha fått gräsliga besked på sin egen födelsedag eller annan bemärkelsedag.Stefan Zweig: ”För att ge kungen och framförallt den oböjliga, högfärdiga österrikiskan en grundlig läxa väljer jakobinerna – revolutionens stormtrupper – en symbolisk dag, nämligen den 20 juni. På just denna dag endast för tre år sedan i Versailles bollhus folkets representanter för första gången om att inte vika för bajonetterna och att av egen kraft ge Frankrike en ny författning. Just denna dag smög sig kungen också för precis ett år sedan förklädd till lakej ut genom en liten dörr i sitt slott för att undkomma folkets vilja. På årsdagen av dessa två händelser skall han nu definitivt påminnas om att han själv är ingenting men folket allt.”
  • Den som har noterat mängden av banners och individanpassad reklam för rakknivar utan att förstå varför, noterar detta utdrag ur Zweigs bok:
    ”Tiotusen parisare har varit uppe sedan tidigt på morgonen för att inte gå miste om det enastående skådespelet, då en drottning – för att använda Héberts grova ord – ”rakas av nationens rakkniv”.”

pixlr_20190830121304348

Det amerikanska inbördeskriget och konstitutionen som förebild

Att USA då som nu var förebild är däremot något förvånande. Stefan Zweig beskriver hur franska revolutionen hämtade inspiration från USA med sina egna inbördeskrig och olika ideologiska förtecken. Zweig talar klarspråk om de olika nätverken och grupperingarna, och hur rapporterna förmedlades från Paris:

De frivilliga och soldaterna från amerikanska frihetskriget berättar ända ute i de mest undangömda byarna om ett demokratiskt land, där det varken finns kung eller adel utan bara medborgare, fullständig jämlikhet och frihet. (…) Därigenom får både adeln, folket och borgarna en alldeles ny säkerhetskänsla, de tysta mumlet i frimurarlogerna och i landsförsamlingarna växer så småningom till ett vida omkring hörbart knorrande, en mullrande åska – elektriska spänningar känns i atmosfären. ’Vad som gör att det onda antar så oerhörda proportioner”, rapporterar Mercy till Wien, ”är den stigande upphetsningen.” Nu behöver den allmänna oviljan inte längre anlägga någon mask eller iaktta någon som helst försiktighet, inte ens de yttre formerna för respekt iakttas mer.”

Zweig citerar även brev från Marie Antoinette som träffande beskriver revolutionens händelsförlopp:

(…)Klubbarna och de hemliga sällskapen styra hela landet; de anständiga och missnöjda människorna äro visserligen många men fly ur landet eller gömma sig för att de icke äro i majoritet eller därför att de sakna sammanhållning.”

Idag tror vi kanske inte att en socialistiskt inspirerad revolution ska hämta sin näring från makteliten i bland annat USA. Mycket tyder på att viljan att reformera och modernisera samhällen, att genomföra geopolitiska förändringar ibland kan förkläs i andra ord och kan ha många olika drivkrafter.

Revolutionens tändande gnistor i tider som saknar principer och patrioter

Vad var det som satte igång den franska revolutionen? Vad var det som blev den tändande gnistan?

Precis som Gavrilo Princips skott startade ett krig i ett Europa där kanske just principer saknades, precis som tornen i symbolen för västerländsk kapitalism och världsherravälde World Trade Center kapades av Mellanöstern, precis som Olof Palme sköts med tät symbolik på Sveavägen efter Bröderna Mozart så var det alldeles uppenbarligen inte en slump.

Stefan Zweig förklarar istället starten på franska revolutionen som en välorganiserad händelse och med en armé i socialistisk jämlikhetstradition värdig kommunismens regimer, även om han beskriver det med sedvanligt personlig patos och romantiska fraser:

Två dagar senare uppstår ett tumult i Paris. Det är den 5 oktober. Tumultet uppstår, men – och detta hör till den franska revolutionens många ogenomträngliga hemligheter – ingen vet egentligen hur. Ty detta tumult som skenbart var alldeles spontant, visar sig vara märkligt väl organiserat – och det är arrangerat på ett sätt som inte kunde vara politiskt mer fulländat: skottet går så exakt från det riktiga stället mot det riktiga målet, att det måste ha varit mycket kloka, mycket initierade, skickliga och tränade händer som avlossade det. Det var en genial tanke, värdig en psykolog som Choderlos de Laclos, som i Palais Royal för hertigens av Orleans räkning leder fälttåget mot kronan, att brutalt hämta kungen från Versailles inte med en armé beväpnade män utan med en trupp kvinnor. Män kan man kalla upprorsmän och rebeller, på män skjuter en lydig och välkommenderade soldat. Men kvinnor verkar vid alla folkupplopp alltid bara som förtvivlade, den skarpaste bajonett tvekar inför deras mjuka bröst, och dessutom vet anstiftarna utmärkt väl, att en så ängslig och sentimental man som kunden aldrig kommer att ge order om att rikta kanonerna mot kvinnor. (de åttatusen Juditarna som Camille Desmoulins patetiskt kallar dem) (…) Och sedan – så snart virveln är igång – fram med kvinnorna! Kvinnorna i första ledet! (och alla ropar på bröd.)

 

De klassiska författarna återvänder till klassiskt grekiska referenser

Stefan Zweig återkommer i sina texter ofta till grekiska gudabilder med referenser till revolutionens behov av en Herkules som också kommer i form av en schweizare vid namn Necker – en kalvinist. Med Zweigs språkbruk hör vi också hur den franske konungen kastar sin handske mot nationen, och hur Marie Antoinette framstår som fräck, hårdnackad och stolt och som revolutionen därför ilsket vill se böja på nacken.

Detta att böja på nacken, att tvinga fram ödmjukhet är något som idag gestaltas med bilden på en rosett, engelskans Bow. Motsatsen är narcissism, att falla på eget grepp med självupptagenhet som förstärks med överdrivna selfies eller gamla tiders självporträtt.

 

Mediadrev och rättsliga övergrepp på offeraltaret

Revolutionen och Marie Antoinette hamnar i en klassiskkonflikt där revolutionärerna utsätter sin måltavla för grova kränkningar, skändningar, förtal och övergrepp bara för att få se offret lida, falla och till slut böja sig för deras övermäktiga kraft. Det är nämligen hon som anses vara den starka, den som inte går att omvända och därför utpekas hon som den som måste fällas. Dagens mediadrev följer samma psykologiska logik.

Därefter iscensätter revolutionen allehanda rättsliga övergrepp som sannolikt bildat skola och förebild för många utpekade offer och motståndare sedan 1700-talet. Det som ser ut som beskydd är till exempel bara en fasad, för Stefan Zweig visar hur officerare och soldater synbarligen skyddar Marie Antoinette från kroppslig misshandel men eftersom hoten på nära håll tillåts så är det bara ett sätt att visa offret hur nära förövarna faktiskt kan få komma. Zweig gör sig klassisk i förövare-offer scenerier med citatet:

(…) Santerre har inte åsyftat något annat med det hela än att grundligt förödmjuka och skrämma drottningen och är mycket mån om att undvika verkliga våldsdåd. (…)

Symbolaktivism med färger, varumärken och accessoarer

Marie Antoinette isoleras från familjen, barnen tas ifrån henne, hennes son tronföljaren – dauphin- får istället för en upplyst guvernant en obildad skomakare till läromästare i revolutionens ideal och kläs i revolutionens röda mössa samtidigt som han blir omskolad från kungason till proletär. Zweig beskriver måleriskt hur den följsamme fadern Ludvig XVI däremot lydigt satte på sig den röda mössa som en av sanskulotterna tog av från sitt eget huvud, medan revolutionens huvudmotståndare, den styvnackade modern, vägrade sätta mössan på sin son.

Idag ser vi även på Stockholms gator och torg hur kepsar och huvudbonader används som symbolaktivism – röda, blå, grå – men det är oklart hur många som ser att det är en spegelbild av de dåtida hugenotternas symboler.

Ett laglöst land

De rättsliga haverierna, det laglösa landethar även beskrivits i det forna Jugoslavien som ett förstadium till mer öppna konflikter, krigföring och folkmord.

Revolutionens rättshaveri för Marie Antoinette fortsätter ända till giljotinen som föregås av ett löjeväckande skådespel till rättegång med manipulerade vittnen, falska bevis, svaga och lejda så kallade försvarsadvokater och som grädde på moset har revolutionärerna fått hennes barn att vittna emot henne – det yttersta sveket. Den revolution som syftade till att ge landet frihet, jämlikhet och likhet inför lagen med avskaffade privilegier har redan misslyckats med sin avsikt. De bara förflyttades till en ny kår.

Mörkläggning och hemligstämpel döljer haverierna

För faktum är redan långt innan giljotineringen så har revolutionärerna hemfallit åt samma korruption som man anklagade hovet för. Ett flyktförsök avslöjas medelst mutor men tystas ner med samma mörkläggande Hemfrids-retorik som vi ser än idag i maktens salonger vare sig det är en republik eller monarki:

Allmänna åklagaren fick tillstånd endast att tala om själva flyktförsökets faktum, utan att nämna några detaljer: man var rädd för att låta världen veta, i vilken grad korruptionen redan förgiftat revolutionens bästa män, och på så sätt kunde år efter år en av världshistoriens mest dramatiska och otroliga episoder förbli okänd.”

Farlig… men för vems politiska agenda?

Innan dess har dessutom revolutionen placerat Marie Antoinette i concierget där enbart de farligaste politiska förbrytarna hamnar – revolutionen har således tydligt markerat både henne och hennes barn som ytterst farliga, farliga hot för sin agenda. Hoten mot omgivningen iscensätts för att göra dem mjuka nog att börja förhandla, dvs överge principer. Stefan Zweig citerar glasklart dåtidens anda:

(…) Hébert, (…) har redan i sitt skandalblad ”Père Duchesne”, skrivit de hotande orden: ”Arma nation, förr eller senare kommer denne lilla slyngel att bli en fara för dig; ju lustigare han är nu, desto farligare kommer han att bli. Man borde utsätta denna ormunge och hans syster på en öde ö: man måste till varje pris undanröja honom. För resten – vad betyder ett barn, när det gäller republikens väl?”

Tystnad, samsyn och fred betyder mer än upprättelse

Och precis som andra maktövertaganden inför exempelvis andra världskriget och kanske även idag, så såg omvärldens regenter tysta på förloppet under förevändningen att jämvikt och stabilitet är att föredra framför ett ingripande:

På ett ödesdigert sätt ansluter sig också de utländska furstarna till den uppfattningen, att det är fullkomligt likgiltigt för den monarkiska tanken vilken Ludvig det är som sitter på Frankrikes tron – huvudsaken är att det revolutionära och republikanska giftet utrotas i Europa, att ”den franska epidemin”kvävs i sin linda. Med otäck kyla skriver Gustav III i Sverige:”Hur stort intresse jag än har för den kungliga familjens öde, så betyder ändå den europeiska jämviktens allmänna mycket svåra situation, Sveriges särskilda intressen samt de regerande furstarnas sak mer. Allt hänger på om man kan återställa kungadömet i Frankrike, och det kan vara ganska likgiltigt, om numera Ludvig XVI, Ludvig XVII eller Karl X sitter på denna tron, bara tronen själv upprättas och den ohyggliga Ridskolan (nationalförsamlingen) krossas.”

Idag har vi internationella nätverk som G7, FN, EU och rader av andra internationella organ som garanterar samsyn och utesluter oliktänkande statsmakter eller politiker eller välgrundade invändningar. Bedrägeriet på hög politisk nivå maskeras bara med tjusigare omskrivningar.

Dubbelspel och fördelar sökes

Det mesta har som sagt hänt förut. Ingenting är nytt under solen, och den som planerar misshandel och övergrepp utan påföljd kan tydligen med fördel hämta inspiration från forna tider.

Stefan Zweig berättar livligt hur Marie Antoinette skriver brev och ber om hjälp men utan framgång. Alla utnyttjar situationen. Det som många följare av Benjamin Fulfords blogg idag kallar dubbelspel, framstår som urgamla mänskliga maktspel i både det stora och det lilla perspektivet:

(…) till och med hennes egen bror i Wien, låter veckor gå, innan han avsänder ett snirklat svar. Makterna väntar i själva verket endast på att de anarkiska förhållandena i Frankrike ska tillåta dem att dra något slags fördel av det hela. Ingen erbjuder verklig hjälp ingen frågar ärligt efter vad de hårt trängda suveränerna i Tuilerierna önskar och vill – allt hetsigare spelar alla – på de otåliga tillfångatagnas bekostnad – sitt dubbelspel.(…)”

Alla reformer behöver en förgrundsgestalt

Stefan Zweig pekar också ut revolutionens ledare – Mirabeu – och kallar honom ”revolutionens lejon”. Med färgstarka ord och ett kraftfullt bildspråk gestaltar Zweig det som varje revolution kräver – ett kaos, en dynamisk personlighet med snabba utspel som hindrar ordning och sammanhang och ord som storm och smed används för att beskriva honom:

Efter septemberdagarna vet man i Tuilerierna, att nationalförsamlingens ledare, den mycket fruktade och mycket beundrade Mirabeau, revolutionens lejon, är hågad att äta gyllene foder ur kungens hand. (…) han själv är revolutionens genius, den förkroppsligade frihetsviljan och omstörtningsviljan, anarkin i egen person. De andra i nationalförsamlingen – förträffliga och välmenande lärde, skarpsinniga jurister, ärliga demokrater – drömde idealistiskt om ordning och nyordning. Endast för denne ende man kan statens kaos bli räddningen från hans eget, inre kaos. Hans vulkaniska kraft – stolt kallar han den en gång tio mäns kraft – behöver en världsstorm för att rätt kunna utveckla alla sina resurser; själv upplöst i fråga om sin moral, sin ekonomi och sina familjeförhållanden, behöver han en upplöst stat för att kunna stiga upp ur och över spillrorna. (…)Nationalförsamlingen blir förfärad, när denna dundrande stämma för första gången låter höra sig, man böjer sig undan hans bjudande ok; lika stor skriftställare som väldig ande etsar sig Mirabeau, denne väldige smed, på några minuter in de svåraste lagar och de djärvaste formuleringar i nationens koppartavlor. …kaos budbärare….Men denna frihetens Stentor är inte själv fri – skulder trycker hans axlar, ett nät av smutsiga processer binder hans händer. En Mirabeau kan leva och verka endast om han får slösa. Han behöver sorglöshet, prakt, fyllda fickor, klingande guld, öppen taffel, sekreterare, kvinnor, medhjälpare och tjänare – endast ur en överflödande miljö kan han utveckla hela sin kraft.”

Och eftersom varje samhällsförändring bygger på likartade faser och processer kan det vara värt att studera Stefan Zweigs analys av hur revolutionen inte alls dämpas och motas i grind utan snarare skall förgås med sin egen medicin:

(…) då man inte kan förbättra förhållandena, så måste man – det är hans berömda ”politique du pire” – så snabbt som möjligt försämra dem, på samma sätt som en läkare själv framkallar krisen för att sedan kunna påskynda tillfrisknandet. Man skall inte stöta tillbaka folkrörelsen utan bemäktiga sig den, man skall inte uppifrån bekämpa nationalförsamlingen utan på hemliga vägar upphetsa folket att själv kasta nationalförsamlingen på porten, man skall inte hoppas på lugn och på fred utan tvärtom stegra orättvisorna och oroligheterna i landet så mycket som möjligt för att därigenom kunna framkalla ett starkt behov av ordning, av den gamla ordningen, man får inte frukta någonting, inte ens ett inbördeskrig – detta är Mirabeaus högst amoraliska men politiskt klarsynta förslag.”

Hemlighetsmakeri och förmåner ända in i det sista

Den som lyssnar till rebeller och mäktiga påverkare hör hur man sätter sig över människor och leker Gud genom att uppsåtligen åsamka andra ett lidande. Folket kallas för får som låter sig ledas in i ett bekvämt självbedrägeri. Därför anser sig eliten av rebeller lämplig att ta kontrollen och politikerna låter det ske. Politiker i Sveriges låter till och med lägga lagförslag som gör det lättare att mörklägga samhällsutvecklingen och hindra offentlighet. Politiker i Sverige bidrar till kaos och oordning med bristande regleringsbrev och underlåter att ta sitt ansvar och nyttja de kontrollinstanser som faktiskt finns. Radioprogrammet Godmorgon Världen rapporterade i söndags att sprängdåden i Sverige har ökat med 45 procent. Politiker svarar med att kräva högre straff för kriminaliteten på gatan, men själva går de fria med en bekväm hemligstämpel, fast lön, förmåner och pension. Deras lakejer har rätt att begå hemfridsbrott och röja undan alla obekväma bevis. Givetvis väcker det känslor.

Stefan Zweig beskriver hur dåtidens makthavare i den franska revolutionen agerade, och den som äger viss förmåga att överföra kunskap från en epok till en annan förstår hur samma metoder kan tillämpas i alla tider:

Redan när Mirabeau rosslande kämpar på sin dödsbädd, skickar man från slottet en pålitlig agent till hans hus för att han snabbt skall plocka bort de misstänkta breven ur skrivbordet och för att ingen skall lära känna detta förbund, som båda skämdes över, Mirabeau därför att han tjänade hovet, och drottningen för att hon betjänade sig av honom.”

(…) Hovet är genom meddelanden och egna spioner väl underrättat om de hemliga klubbarna och förstadssektionerna – nästan varje timme kommer nya underrättelser – och man vet därför att det bara är en fråga om dagen, om tre, åtta, tio kanske fjorton dagar, tills jakobinerna kommer att göra ett våldsamt slut på det hela – och spionerna förråder ingalunda någon hemlighet.”

Summeringen av den här omvärldsanalysen är att Sverige, Norden och Västvärlden anno 2019 har många likheter med gångna tider. Viljan att reformera och förnya samhällen är i grunden en sund politisk strävan. Skillnaden mellan en politisk, demokratisk utveckling och ett blodigt inbördeskrig med revolution av rebeller består väl snarast i metoderna. Vill förändringsledarna leda utvecklingen med kunskap och upplysning som gör att medborgare kan rösta fram de alternativ de vill se, eller tvingar de fram förändringen hos människorna med våldsamma metoder? Är det politikerna som leder utvecklingen, eller är de motståndare till den? Och hur ser det nya ideala samhället och samhällsmedborgarna ut?

Med den hjärntvätt som idag är fullt möjlig och som tillämpas i Sverige och flera länder i Väst är de här frågorna delikata. Att störta eller motsätta sig politiska makthavare eller myndigheter anses vara ett brott. Så är det dock inte i regimer som ertappas med att begå synnerligen grova brott mot sin egen befolkning. 

 

Källor:

Förutom egna erfarenheter  sedan 2013, ligger skrivna källor till grund för omvärldsanalysen: 

Stefan Zweig, Marie Antoinette Generöst citerad i allmänintresse

Stefan Zweig, Världen av igår

Arthur Schnitzler, Drömberättelse

Utvald rysk litteratur före Ryska Revolutionen

 

Download&Donate

Det är inte direkt lönsamt att vara ett brottsoffer i monumentalformat, som du förstår. Välkommen att lämna ett bidra till kontonummer 464 174 228, clearing 6111 på Svenska Handelsbanken.

 

Läs samtliga Omvärldsanalyser sedan hösten 2018 och komplettera gärna med de alla blogginlägg som beskriver mina personliga erfarenheter sedan utrikes- försvars- och säkerhetspolitik slog ner som en blixt från en klar himmel i min tillvaro som 40-årig, frånskild förortsmamma i Stockholm. För att få veta mer om de obekväma och utomrättsliga orsakerna hänvisas till Regeringen, Riksdagen, EU och FN. Bloggen innehåller även ett antal Reflections med reflekterande iakttagelser av det som är så mänskligt, både det goda och det mindre goda. 

Omvärldsanalyser höst 2018

 

 

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *