Sverige är inte längre en rättsstat och alla myndigheter bidrar till det. Inte minst Säpo.

I början av 2013 summerar tidningen Dagens Juridik ett antal stora svenska rättsskandaler: Quick, styckmordet och barnläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Redan för fyra år sedan konstaterade man att det krävdes en granskning av alla dessa rättsskandaler. Låt oss se vad som har hänt sedan 2013, och vem som kan tänkas bära ansvaret för den svenska rättsrötan.

För en ganska snabb översikt visar att rättsskandalerna inte blev granskade och åtgärdade utifrån ett helhetsperspektiv. Och de har inte blivit färre. Tvärtom. De har blivit fler. Bara i år har vi uppmärksammat Kevin-fallet, Kaj Linna och den våldtagna kvinnan i Fittja.

En stat vilar på lag och rätt. Regeringens egen hemsida för mänskliga rättigheter redogör utförligt för FN:s principer för en rättsstat. Med alla dessa rättsskandaler i färskt minne och mycket sannolikt ett stort mörkertal så finns det fog för uttalandet att ”Sverige inte längre är en rättsstat”.  Den kommentaren fälldes hösten 2017 i en debatt på en tankesmedja för rättsfrågor.

 

Här är ett collage som kanske inte är så estetiskt men funktionellt och folkbildande, hämtat från Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter. Det är tyvärr inte mycket som stämmer med verkligheten:

MR regeringens webb_1

MR regeringens webb_4

 

”Sverige är inte längre en rättsstat enligt FN:s principer”

Polisens resurser kommer ofta på fråga. Men de här rättsskandalerna visar att problemen ligger betydligt djupare än så.

För det är ju inte bara i ett led som det går fel. Utan i flera led. Normalt sett borde fel rättas till på vägen. Men det gör de inte i Sverige och svensk myndighetsutövning. Istället är man i bästa fall vek och vill inte gå emot tidigare bedömningar. Givetvis kan det också bero på andra omständigheter. En del har börjat antyda vänskapskorruption eller andra oegentligheter.

Men det vinner sällan gehör eftersom svenskar är bröstmatade med att vi är en förebild i rättsfrågor. Problemet är att kryphål utnyttjas på ett utstuderat sätt och utanför lagens intention. Ett annat problem är att teori och praktik sällan går hand i hand.

 

Egna ”bedömningar” används som kryphål, inte efter lagens mening

De övertygande lagar och processer som vi har och som till exempel Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter beskriver, följs inte och det finns heller inte vattentäta kontrollfunktioner. Många gånger ges möjlighet till bedömningar ”efter eget skön” som det heter. Och det utnyttjas bortom formuleringens avsikt. Den som gör en bedömning efter eget huvud måste rimligen basera det på lagens mening – täcka upp där lagen brister. Inte tvärtom, använda det kryphålet som en förevändning att inte agera.

 

Svenska advokater begär att EU granskar Sveriges brister

Flera än Dagens Juridik har reagerat sedan 2013. Bland annat har svenska advokater i Nordiska Kommitten för Mänskliga Rättigheter (NKMR) konstaterat att Sverige brister enormt i barnrätt. Antalet tvångsomhändertaganden har till exempel ökat med svindlade 80 procent på fem år. Det är inte sannolikt att svenska föräldrar plötsligt har blivit så mycket sämre på att ta hand om sina barn.

Advokaterna tvingades lägga fram en petition i Europaparlamentet 2016 för att begära att EU granskar Sverige på området. Det är en oerhört stark signal från sakkunniga advokater som arbetar i frågan. Av någon orsak uppmärksammas inte detta i media.

 

De dolda drivkrafterna i svenskt rättsväsende

Orsaken till att dessa brister i barnrätt går att genomföra stavas myndighetsmissbruk av socialtjänster, polis och tingsrätter. Många vittnar om hur bevis och viktiga dokument ”försvinner” i utredningar och hur ensidiga och partiska utredningar är.

Tidningen Dagens Nyheter tog också upp detta i en artikelserie av Maciej Zaremba år 2015. Temat för serien var ”Rättvisans demoner – de dolda drivkrafterna i svenskt rättsväsende”. Det är en stark rubrik och exemplen var både övertygande och skrämmande för de visar hur svenska myndigheter på ett makalöst sätt underblåser och ofta skapar konflikter mellan människor i vårdnadstvister.

Artikelserie i DN av Maciej Zaremba 2015.
Artikelserie i DN av Maciej Zaremba 2015.

 

Polisen är slapp och nonchalant. Är det avsiktligt?

När det gäller den våldtagna kvinnan i Fittja så anger domstolen att polisutredningen var bristfällig. Och när man läser deras uttalande så är det lätt att bli beklämd.

Polisens agerande i Fittja var slappt och nonchalant. Det var ju uppenbarligen deras fel att kvinnan inte fick rätt. Att skulle bli svårt i rätten borde dessutom advokaten Massi Fritz ha förstått, så här fick Massi Fritz ännu en kvart i medias bländande ljus när domen föll och de svenska bristerna visades upp i hela sin prakt.

Polisarbetet handlar inte om brist på resurser utan brist på koncentration och yrkesetik. Var det avsiktligt? Kvinnojourer vittnar om hur deras kvinnor lämnar in komplett underlag till polisen – i stort sett en klar utredning. Ändå läggs polisanmälningen ner.

Här har vi redan uppmärksammat att det är flera myndigheter som brister, inte bara en. Genom hela rättsprocessen – från socialtjänst, polis, tingsrätt och JO –  finns mängder med glapp, kryphål och utrymmen för ”egna omdömen och egna bedömningar” som genomgående sker till medborgarnas nackdel och myndighetens fördel.

Det är inte definitionen på en rättsstat.

Det är den enskilt största skandalen i Sverige på mycket länge. Ändå är det ingen som tar ett samlat grepp på detta eller ens uppmärksammar det i proportionerlig storlek.

 

Halvhjärtade försök till åtgärd missar målet

Givetvis har politiker ett ansvar, och som målet i Fittja visar så försökte man lappa ihop och täcka över fallet genom att snabbt hosta upp en ny samtyckeslag. Polisens arbete adresserades inte. Helhetssynen på bristerna i rättssamhället adresserades inte. All annan rättsröta i Sverige får gladeligen fortsätta.

 

Säkerhetspolisen och författningsskyddet – hur misslyckas man så kapitalt och hur döljer man det för sina beställare?

Vänder man blicken till Säkerhetspolisen visar sig en myndighet i Sverige som på webben stolt deklarerar ”Vi skyddar Sverige och demokratin”. Det låter ju bra. Men vi som bor här och drabbas av rättsrötan undrar hur de bär sig åt för att misslyckas så kapitalt – och dölja det för sina beställare.

På Säpo:s hemsida får vi veta att deras verksamhet i huvudsak delas in i fem områden:

  • Kontraspionage
  • Kontraterrorism
  • Författningsskydd
  • Säkerhetsskydd
  • Personskydd

Författningsskyddet är intressant i det här sammanhanget för det framgår att Säpo:s uppgift är att ”motverka verksamhet som med trakasserier, hot, våld, tvång eller korruption syftar till att påverka det demokratiska statsskickets funktioner. Säkerhetspolisens uppdrag är att motverka de krafter som försöker utöva otillåten påverkan på det politiska beslutsfattandet, verkställandet av politiska beslut och den fria debatten”.

Det mest effektiva sättet att destabilisera ett land på är genom att sabotera myndighetsutövningen – det är en betydande del av det demokratiska statsskickets funktion. Enligt många dess själva grundvalar.

Men det märker vi inte att någon visar intresse för. Inte heller Säpo.

 

Kommer hotet uppifrån eller inifrån?

När en despot eller kontroversiell politiker tar makten så syns det väldigt tydligt. Timothy Snyder redogör för det ganska väl i sin bok ”Tyranni” och lämnar tips på hur man kan engagera sig.

Men om alla verkmästare i statens myndigheter tar lagen i egna händer så dröjer det väldigt länge innan det uppmärksammas. Och det är precis det som har hänt i Sverige.

Annars skulle inte svenska advokater besvära sig med att åka till Bryssel och be utomstående att granska rättsväsendet. Det är ett gigantiskt underbetyg att de behöver åka utomlands för att få hjälp med rättsrötan i Sverige. Men det är ingen som lägger märke till det.

Barnrätt petition Nordiska Kommitten för Mänskliga Rättigheter
Nordiska Kommitten för Mänskliga Rättigheter lade 2016 fram en petition för att EU ska granska Sveriges brister inom barnrätt.

 

Säpo motverkar själva demokratiska metoder och fri debatt

Vem om inte Säkerhetspolisen borde vara medveten om den massiva rättsröta som har fått breda ut sig i Sverige under många år?  I verkligheten visar det sig faktiskt att Säpos egna metoder aktivt motverkar de syften som de själva är satta att bevaka.

Inte ens det fria ordet lyckas de försvara. Det är öppnare klimat i tankesmedjor i andra länder än i Sverige. Här hemma har Säpo skapat hinder. Vissa personer tillåts inte ställa frågor efter en debatt till exempel. Vissa personer hindras aktivt att ta kontakt med politiker i Almedalen. Det beror inte på att de är våldsamma. Nej, det beror på att de anses ”vinkla fakta”.

Där har svensk säkerhetspolis kört i diket rejält. Där har det aktivt slutat bevaka sitt uppdrag för att istället bevaka sin makt. Och där har vi en förklaring till att den svenska rättsrötan tillåts bre ut sig och fortsätta.

 

Censuren i Sverige tilltar och journalister avlider plötsligt – det bryr sig inte Säpo om

Vi har dessutom fått oerhört många exempel på att yttrandefriheten – det Säpo kallar den fria debatten – kringskärs avsevärt och allvarligt. Nu börjar allt fler rapportera att deras sociala konton stängs av. Självständiga journalister som Bechir Rabani avlider plötsligt i väldigt ung ålder efter obekväm rapportering.

Journalisten Bechir Rabani avlider hasigt efter obekväm rapportering.
Journalisten Bechir Rabani avlider hasigt efter obekväm rapportering.

 

Tittar vi på vad Säpo faktiskt gör, så hittar vi samma mönster som många andra ägnar sig åt. De föredrar att peka åt Ryssland. För någon vecka sedan kom till exempel det sedvanliga och väntade utspelet från både Säpo och MSB som varnade för rysk propaganda inför valet.

 

Ingen varnar för den saboterade rättsstaten

Ingen varnar människor för att de kan förlora allt på ett bräde när svenska myndigheter har ringat in dem som måltavla. Gräsrotsorganisationen Fyra-M har blivit en samlingspunkt för många medborgare som drabbats av svenska myndighetstrakasserier.

Och för deras medlemmar upprepas mönstret eftersom alla svenska myndigheter hjälper till. Det handlar om enorm rättslöshet i djurhållning, barnrätt, familjerätt och företagare som råkar oförtjänt illa ut. Det är systematiskt när så många drabbas. Det är inte enskilda fall, som Säkerhetspolisen försöker påstå.

 

”Det hade vi ingen aaaning om”

Säkerhetspolisens enögdhet väcker faktiskt frågor. Vad sysslar de egentligen med, där borta på Bolstomtavägen i Solna? I sina Audi-bilar, stripade bilar från mäklarfirman Erik Ohlsson och med TV4 som huvudkanal och kännetecken från Åhlens, ICA, IKEA och mobiloperatören 3. Och det var inte många veckor sedan som Säpo satt i media och häpet konstaterade ”Har vi så många islamiska terrorister i Sverige?” Det påminde lite om den bevingade repliken från humorprogrammet Lorry för många år sedan: ”Det hade vi ingen aaaning om.” Fast det här var inte lika kul.

 

Ingen lagförs. Det ”städas” och omstruktureras i det tysta. Vem dömer och vad får vi för resultat?

Säkerhetspolisen är inte kända för att lagföra personer. Istället flyttas personer på diskreta sätt, företag har de senaste fyra åren bytt ägare och människor isoleras från nätverk som straff för att de berättar vad som pågår. Är det här rättssäkra metoder? Att inte lagföra människor innebär att de anklagade aldrig får rätt till rättslig prövning och rättegång. Och vi andra, vi medborgare som faktiskt har rätt att få veta vad som pågår i maktens korridorer för att kunna vara delaktiga i samhällsutvecklingen, vi anses inte myndiga nog att få information. Till sist – vad är resultatet? När människor byts ut – vem tillsätts och med vilken agenda?

Den här ”storstädningen” pågår i hela Europa för det råder en tyst konflikt, ett tyst krig om man så vill. Ingen får veta något.

 

Länsstyrelserna  arrangerar seminarium om infiltrationer – som grasserar

Inte ens kontraspionage lyckas de särskilt väl med. I Almedalen 2017 arrangerade Länsstyrelserna ett helt seminarium om infiltrationer i myndigheter. Det gör man bara om problemet existerar och inte har uppmärksammats.

Den som rör sig i affärsnätverk i Stockholm märker också att i de flesta nätverk knyts det helt andra kontakter än affärsrelaterade. Människor vill påverka samhället i någon utsträckning, och man talar inte öppet om det.

 

Allt det här har gått svensk säkerhetspolis förbi. Man sitter bakom skrivbordet i Solna och plockar fram förra årets pressmeddelande och skriver om det lite grann efter att ha pratat med USA i telefon: ”Hotet kommer från Ryssland. Se upp för stridsvagnarna.”

 

Påverkar Säpo själva statsskicket genom att läcka FUP:ar som Transportstyrelsen?

Och som grädde på moset bidrar säkerhetspolisen själva till att skapa oreda och oordning som leder till att politiker får avgå. För varför läckte Säpo Transportstyrelsens FUP? De läcker ju aldrig förundersökningar annars. Antingen är de så inkompetenta att de inte kunde förutse vad som skulle ske – massmedial turbulens, en hel veckas vilda spekulationer innan en presskonferens arrangerades, och så opposition som krävde politiska huvuden serverade på silverfat. Snabbt skulle det gå. Innan utredningar hann göras. Eller så visste de precis vad som skulle ske, och då påverkar de det svenska statsskicket för egen hand och med egna metoder.

 

Med sådana metoder är det bekvämt att flytta fokus till ryska stridsvagnar

Det påminner lite om CIA:s metoder. Försök till statskupp av landets egen säkerhetstjänst, om man ska ta det hela vägen. Med sådana metoder är det förstås bekvämt att rikta folks blickar mot Rysslands stridsvagnar och blunda för att Sverige inte längre är en rättsstat med oberoende och opartisk domare, korrekta och opartiska rättegångar, och rätten att få övergrepp prövade i opartisk domstol – inom rimlig tid dessutom. Här borde en många kräva huvuden serverade på silverfat. För det gör alla brottsoffer.

 

Uppdaterad 27-29 dec 2017

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *